Koreanerna själva verkar lägga stor vikt vid att se "koreansk" ut. Varje resa dit har jag fått höra att "You look Korean" och personen som säger det verkar tänka på det som något positivt. Här har faktiskt Sverige och Korea vissa likheter. Båda länderna har länge varit monokulturer där alla som avviker från majoriteten per automatik antas vara icke-svenskar respektive icke-koreaner. Här i Sverige tas jag ibland för invandrare och tilltalas på engelska eller kinesiska, särskilt faktiskt av andra invandrare. I Korea smälter jag tydligen in så länge jag inte öppnar munnen.
De flesta i Sverige tycker att mina barn ser så "asiatiska" ut. I Korea tyckte man att de såg väldigt västerländska ut. Efter att ha varit i landet och sett en del andra barn i samma ålder förstår jag faktiskt vad de menar. Mina barn har brunt yvigt hår, stora ögon och lite mer avlångt ansikte än andra koranska barn jag såg där. Dessutom var de betydligt högljuddare and stökiga än de flesta koreanska barn vilket jag kanske inte totalt sett är helt stolt över :).
Som adoptivkorean passar man inte in med majoritetsbefolkningen vare sig i Korea eller Sverige. Men jag ska inte klaga. Mina barn kommer att till utseendet avvika i båda länderna. Samhället förändras dock med resor som ger impulser utifrån. Till exempel så var förra årets Lucia som visades på SVT mörk vilket nog inte hade varit tänkbart när jag växte upp. Sådant gör mig glad. Min äldsta dotter vet att hon avviker men till skillnad från mig som barn är hon stolt över att göra det. Jag hoppas det fortsätter så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar