Den där känslan av att inte duga

Det är märkligt och ologiskt. Jag är nu nära 40 år. Mitt liv är gott, jag har gjort mycket och objektivt sett varit relativt framgångsrik i livet.  Nu har jag nyss börjat ett nytt jobb i mitt nya yrke. Ett yrke som jag önskat mig ända sedan gymnasiet och fått möjligheten att skola om mig till.

Trots detta så finns ändå en underliggande misstanke och känsla av att jag inte är värdig och att inte duga. Den där känslan gör det svårt att till exempel söka jobb då jag har väldigt svårt för att få ett nej. Det är säkert jobbigt för alla men jag har fortfarande den där tendensen att vid ett nej känna att jag inte är värd något som person. Det är helt ologiskt men så känns det. För att få det jobb jag har nu sökte jag två jobb och det första fick jag nej på. Jag förstår helt och fullt varför de tog den andra kandidaten men jag tyckte ändå det var oerhört svårt att få ett nejtack. Jag har helt enkelt svårt att inte ta det där nejet som ett personligt nederlag och läser känslomässigt in massor i nejet som förmodligen inte finns där. Jag tänker just nu att det ändå kan ha något med att göra att jag är adopterad då det där nejet väcker så ologiskt mycket i mig. Kan det kanske vara erfarenheter från tidigt i livet som finns där som omedvetna minnen? Det kan ju till och med vara så att sådant som händer en i livet innan det att man har några medvetna minnen blir svårare att bearbeta då men inte logiskt kan förstå varifrån känslan kommer.

Slutsatsen är att det inte egentligen spelar någon roll hur framgångsrik jag blir. När jag var ung trodde jag att bara jag uppnår det här målen kommer den där känslan att försvinna. Så har det inte blivit riktigt. Det känns totalt sett mycket lättare nu när jag är äldre då jag har nu har mer perspektiv och erfarenhet av livet. Men oavsett kommer nog den där känslan alltid finnas där lite lurande och dyka upp vid vissa tillfällen. Att blir framgångsrik är inte lösningen för mig i alla fall. Vad som gäller är istället är att jobba med mig själv precis där jag står nu.

För övrigt trivs jag jättebra med mitt nya jobb. Dock är det ett vik vilket gör att jag snart måste söka nytt jobb. Får tyvärr obehagskänslor bara av att tänka på det. Men jag jobbar på det!