Anställningsintervju

Det är något märkligt som händer med mig på en anställningsintervju. Vanligtvis känner jag ångest flera dagar i förväg. Kan oftast inte sova på flera nätter. Spänner mig innan intervjun och under intervjun vilket gör att jag tycker att jag ofta inte kommer till min rätt. Det här upplever jag som ett stort problem då det hindrar mig från att komma dit jag vill i arbetslivet. Jag har precis varit på ett par intervjuer och som vanlig kändes det som jag kämpade för livet trots att jag inte egentligen har några "riktiga" problem. Det värsta som kan hända om jag inte får jobbet är att jag fortsätter med det jag har. Allt det där händer vid situationer då jag vet att jag kommer att bli bedömd. Annars uppfattas jag och känner mig som en lugn person. Efter en hel del funderande undrar jag om det hela påminner om tidigare upplevelser i livet. Den där känslan av att kanske de inte vill ha mig skapar en känsla av skräck och panik som inte är proportionerlig till situationen. Mitt vettiga inser ju att arbetsgivaren inte är min väl eller förälder. Det är inte heller meningen att jag ska bli vän med den som intervjuar mig. Arbetsgivaren vill veta vad jag kan bidra med till verksamheten och bedömer min prestation och inte mitt egenvärde som människa. Det här vet mitt logiska jag. Hur ska jag göra för att hantera de här panikartade känslorna? Kanske är det här ett steg på vägen? Att sätt ord på något är en bra början tror jag.